Semester!
Idag började min semester, och det är en väldigt speciell känsla att påbörja sin semester just en sån här dag! En onsdag i mitten av juni….det är inte riktigt samma sak som att gå på semester på en fredag om ett par veckor, eller senare ändå, då den "riktiga" semester-perioden börjar. Om två veckor, alltså runt midsommar och framåt, då är det mesta i organisationen anpassat för att börja ”släppa hem” folk, och de flesta projekt mm är antingen avslutade eller så är de försatta i viloläge över sommaren.
Två och en halv veckor innan den normala tiden för semesterstart, det är den tiden då allt i organisationen bara MÅSTE hinna avslutas, eller försättas i viloläge över sommaren. Det vill säga, precis då när allt är som absolut mest kaotiskt!!! Det är som att befinna sig i en enorm och virvlande fors med en massa människor och bråte som forsar fram runt omkring en och man själv tumlar runt i virvlarna utan riktig kontroll, med en annalkande känsla av oro kring huruvida det hela ska sluta väl eller inte! Att då dra iväg på semester, det är som att man plötsligt, mitt i forsens virvlar lyckas fånga en lågt hängande gren, och dra sig upp, och flämtande klamra sig fast vid grenen med en blandad känsla av lättnad (för en själv) och oro för de som fortsatte att svepas med!
Det är klart, det finns en väldig skillnad mellan en riktig fors och min liknelse, och det ju att jag i min liknelse vet att forsen kommer att stanna av längre bort och att alla kommer att komma upp på torra land igen, hela och rena. Men, kraften och kaoset, virvlarna och kraften, den känslan är tydlig! Lika tydlig som den otroligt närvarande känslan av att kunna pusta ut när man tar tag i grenen och dras upp ur kaoset och en känsla av Här och Nu infinner sig!
En känsla av att Nu kan jag inte göra mer än försöka klättra upp på grenen och sätta mig bekvämt tillrätta och lita på att allt går bra. Att förlita mig på att de flytvästar vi hann dela ut, hjälper de andra att hålla sig över ytan tills forsen stannar av. Att förlita mig på att de båtar vi hann bygga, gav räddning åt andra, och förlita mig på att de strategier vi har gör att jag lugnt kan luta mig tillbaka mot trädstammen, sluta ögonen och njuta av den otroligt närvarande känslan av lugn, Totalt Lugn!
Det är ofta först när de totala ytterligheterna ställs mot varandra som upplevelsen blir tydlig!
