livetimitten

Efter lite mer turistande i Sydney, bland annat med lite vandring i staden och inte minst Darling Harbour, så var det dags för Samoa! Efter en ganska skumpig färd över de östra delarna av Stilla Havet nådde vi till slut fram till Samoas huvudstad Apia, och skulle för första gången i våra liv få vara med om att någon står på flygplatsen med en skylt ”Mr & Mrs Rosenqvist” och allt skulle vara fixat med allt från transport, till hotellvouchers…bara kliva av flyget och inte bekymra oss mer….underbart!!! ….men ibland blir det inte som man har tänkt sig:

Efter en ganska skumpig färd över de östra delarna av Stilla Havet kom vi av planet och gick förväntansfulla mot utgången! Men vi insåg snabbt att vi inte skulle få vara med om känslan med den där namnskylten. Ingen skylt i synhåll…och därmed vare sig biljetter eller vouchrar….och vi visste inte heller vart vi skulle vända oss eftersom vi inte hade en aning om vad den lokala resebyrån hette som Fijiresor hade anlitat när vi bokade!

Nåja, efter många – och långa – samtal hit och samtal dit, där halva flygplatsen var engagerad (förövrigt, helt fantastiska och hjälpsamma människor, varenda en!!!), så lyckades vi lösa det hela (i alla fall provisoriskt), så vi slutligen kunde ge oss iväg mot färjan som skulle ta oss till vår första resort! När vi kom till färjan förstod vi att det inte bara var hela flygplatspersonalen som var engagerad i vårt ärende, det första vi hör när vi kommer till incheckningen på färjeterminalen var: ”Rosenqvist, aha….har det ordnat sig med resebyrån och biljetterna….?” Nåja, ingen större fara skedd, bortsett från att jag fortfarande inte har fått känna den hur det känns när någon tar emot mig med en stor namnskylt! ….fast det kan jag ju faktiskt leva med utan några större problem ;-)

Väl framme på resorten Le Lagoto var allt förlåtet!  Resorten var underbar, och personalen – om möjligt – ännu underbarare! Vi tågade naturligtvis raka vägen ner till stranden för att ÄNTLIGEN få känna på Stilla-havsvattnet…mmmmmmmm!!!

!

Eftermiddagen avslutades med ett tjuvtittande på ett Samoanskt bröllop som genomfördes på stranden nedanför vår resort i den vackra solnedgången….och gissa vilka som hade glömt kameran??? Yupp, rätt gissat….men den vackra ceremonin finns ju tack och lov alltid med oss som minne

Nu ska vi fortsätta vårt ”Anpassa-oss-till-tidsskillnads-projekt”! Sov gott vänner!