livetimitten

Trodde inte att det fanns ställen utan internet längre, men det finns det…och på det stället har vi varit i en vecka, därav avsaknaden av uppdateringar! Hur som helst, det var både Fantastiskt OCH Konstigt att vara avskärmad från världen på det sättet!

Om ni har läst de tidigare inläggen så har ni ju läst om vår bild av Samoa som landet i den definitiva utkanten av världen. Nu har vi fortsatt till Fiji, och vårt första intryck är att vi numera inte befinner oss i utkanten av världen, utan nu hänger vi i en tråd UTANFÖR kanten av världen! Tråden består av en katamaran-färja som passerar ön två gånger om dagen och stannar till ett par hundra meter utanför stranden och möts upp av resortens lilla utombordare och släpper av och på gäster (samtidigt som den lilla tremanna-hula-hula-orkestern står och spelar välkomsttrudelutter vid strandkanten). I samma stund som färjan försvinner så försvinner också all kontakt med yttervärlden…i princip.

Det är en liten resort, bara 11 eller 12 oerhört enkla bungalows (eller Bure som det heter här). Det finns inga riktiga fönster, bara myggnät. Ingen AC, bara en fläkt i taket som går fram till midnatt, sen stängs all elektricitet av för natten och körs igång igen vid 6-snåret på morgonen. Vill man ringa eller skicka eller ta emot sms, så får man kliva ner på stranden med fötterna i vattenbrynet, då kan man – om man har tur – få upp ett par ”pinnar” på mottagningsstapeln! Och internet fanns som sagt inte överhuvudtaget! Om man vill ha Buren städad så lämnar man den olåst eftersom det bara finns en nyckel till varje Bure och den har ju gästen själv och därmed kan inte städerskan ta sig in om det är låst….trots olåsta Burar så finns inga safety-boxar eller sånt, det är bara att lita på folk helt enkelt….och det är kanske inte så svårt heller, det är de få gästerna och så är det personalen…ska du komma till närmsta granne (som är en liten, liten by) så får du gå på en stig genom skogen och över ett berg i drygt 30 minuter. Har du dessutom otur så att det högvatten så måste du dessutom simma en bra bit för att nå fram till byn.

Men jösses vilket underbart ställe!!! Det är så galet charmigt så det är inte sant!!! Personalen är extremt mångkunnig och flexibel i sina arbetsuppgifter! Som exempel kan jag nämna den lilla tremanna-hula-hula-orkesterns tre manliga medlemmar. Dem kan man hitta lite här och var, ibland ser man dem leende inne i receptionen, eller med förkläde inne i köket. Ibland dyker de upp bakom bardisken blandandes drinkar, och ibland dukar de fram eller bort lunchen eller middagen! Men skulle det närma sig en båt – oavsett om det är den stora katamaran-färja, en liten utombordare, eller vilken farkost som helst – så släpper de allt de har för händerna och rycker åt sig sina instrument och kutar ner till strandkanten och drar igång lite välkomnande hula-hula-musik! ! En annan mångsysslare är den äldre mannen som sköter båtarna. På kvällskvisten ger han sig ut i sin lilla kajak med ett litet fiskespjut i handen och återvänder efter ett tag med ett antal nyfångade fiskar. Fiskar som strax därefter tillagas och blir vår middag (färskare middag får man nog leta efter).

Störtskön stämning och en härligt, avslappnad atmosfär, på en öde strand, utan kontakt med yttervärlden….i en tråd hängandes utanför världen….det kallar jag avkoppling!