livetimitten

Nya Zeeländskan tittade fundersamt på mig en stund och sa till slut: ”Jag vet inte om jag ska betrakta er som Modiga eller helt enkelt Korkade!!! Men att betala pengar för att sänka sig ner till 21 meters djup och medvetet locka till sig människoätande hajar…..nja, det lutar nog åt Korkade”

Ja, oavsett om vi är Modiga eller Korkade, så var det precis det vi gjorde. Vi betalade en ganska ansenlig summa för att få följa med ut och mata de vilda hajarna runt Fiji. Och det är klart, det var inte utan att jag själv funderade över graden av idioti när jag precis landat i vattnet och insåg att jag just då såg ut som en väldigt smaskig säl. Och tro mig, man vill inte se ut som en väldigt smaskig säl eftersom en säl på havsytan är en inbyggd Dags-för-att-käka-trigger i de stora hajarnas hjärnor (det är därför hajar ofta ger sig på surfare, eftersom hajarnas hjärnor tolkar surfarna som sälar). Hur som helst, jag låg inte på ytan många sekunder eftersom vi hade fått tydliga instruktioner om att via ett rep sänka oss ner till botten direkt och att vi alla skulle mötas där nere! Men det var lite förvirrat trixande innan vi kom igång med att sänka oss neråt eftersom ingen var riktigt pigg på att hänga nederst på repet så att säga…

Väl nere på botten tog vi oss fram till ett annat rep som låg vågrätt på botten och som vi åskådare av säkerhetsskäl uppmanades att oavbrutet hålla fast vid under dyket….men ärligt talat, jag vet inte hur tryggt och säkert det kändes. Där låg vi, 8 – 10 dykare, på botten av det öppna havet och ser när Divemastern kommer nerdykandes med två stora soptunnor och öppnar dem och släpper ut innehållet som består av fiskhuvuden i mängder. Först kom det enorma stim av olika fiskar i färggranna färger och storlekar och började tugga i sig av godsakerna, men det tog inte lång tid förrän vi såg en stor skugga glida in från sidan….en 3,5 meter stor Lemonshark gled in ett par meter framför oss och jag kände hur jag kramade repet lite hårdare! Ja, jag vet Lemonshark är inte ett dugg intresserade av att äta människor, men det hjälps inte. När man ligger där på 21 meters djup och en 3,5 meter lång haj med enorma tänder glider mot en med öppen mun, då är det ändå så att en tanke dyker upp i huvudet: ”Tänk om just den här Lemonsharken har missförstått vad den är förväntad att äta, tänk om just den här hajen kanske har fått för sig att prova någon ny maträtt, typ MIG!!!!….”.

Ännu mer funderar man när det glider in en ännu större  Tjurhaj tittar sig hungrigt runtom kring. Tjurhajar är inte heller helt förtjusta i människor, men de har en otroligt dålig syn och hugger därför in på allt som kommer i deras väg, tuggar en stund tills de kommer på att det kanske inte var så gott. Så om man skulle vara den som Tjurhajen sätter igång och tuggar på, så spelar det nog inte så stor roll om den spottar ut mig och mina ben efter en stund…jag känner mig nog lite trasig ändå skulle jag tro!

Slutligen kom också en Tigerhaj, och DEN ÄLSKAR människokött! Men det var en liten bebis, bara 1,5 meter lång….vilken tanke tror ni dök upp i huvudet?? Yupp, Rätt gissat: Finns det en bebis-Tigerhaj så finns det också en mamma-Tigerhaj….huh! Nåja, det kom ingen Tigerhajsmamma, så alla ben och armar är intakta! Men det var inte utan att jag slängde både en och två blickar neråt när jag sakta gled uppför repet mot ytan igen….

Av pengarna vi betalade gick en del till skolverksamheten på de små öarna i ö-gruppen Yasawa, men den största delen bekostade ett projekt som syftar till att rädda hajarna från att bli fånig hajfenssoppa Japanerna (som tror att den är potenshöjande). Eftersom området är ett marint naturreservat så får inget fiske ske här, vilket innebär att projektet går ut på att dels locka in hajarna innanför reservatets gränser där de inte får fångas, och dels satsat pengar till olika projekt som gynnar lokalbefolkningen för att inte heller de ska lockas att försöka tjäna pengar på att fånga hajarna och sälja fenorna till Japanerna.

Ja, Nya Zeeländskan hade nog rätt, vi är nog lite korkade….men faktiskt – i ärlighetens namn – även lite modiga!!!