livetimitten

I’ve got the moves like Jagger, I’ve got the moves like Jagger….Yupp, så var det ikväll! Vi var uppe och svängde våra lurviga till ett Samoiskt coverband, som omvandlade västerländska rocklåtar till Söderhavsklingande Hula-Hula-sväng! JÖSSES, tro mig, det hade ni velat se….eller inte….Det började med att vi rockade loss med ett gäng Nya Zeeländare och ett par tyskar (som för övrigt var de första turistande européer vi sett de här två veckorna). Till slut var ALLA med, allt från samtliga restauranggäster till serveringspersonalen, och till slut kom till och med kökspersonalen utspringandes och deltog i dansandet och sjungandet! )!...och NEJ,  tyvärr inga bilder från när allihop var uppe, vi var så helt inne i rockandet så vi glömde allt, har bara den här när vi satte igång!

Som avslutning på kvällen gör Peter några desperata försök att behålla sina biceps och häver sig upp och ner mellan armstödet och sänggaveln, och jag låter honom hållas även om både han och jag vet att det inte kommer att uppväga all flottig mat, alla munkar och kanelkakor med vaniljsås – och för att inte tala om all öl – som har fyllt den kroppen de senaste två veckorna….

Första delen av dagen har dock flutit på som de andra på den här ön, Upolu, d v s vi har inte gjort ett skapandes dugg! På den andra ön, Savaii, var vi ute och dök, hyrde bil, for runt hit och dit….nu har vi liksom kommit in i någon form av ”landning”, vi har bara sjunkit ner i en slags luta-oss-tillbaka-i-solstolen-och-ta-ett-dopp-nån-gång-ibland-feeling! Där är vi nu, gör ingenting, bara softar…förutom Peter då, som för tredje gången sen jag började skriva gör sina armhävningar mellan sängen och fåtöljen, i hopp om utjämning av differensen mellan intagna kontra förbrända kalorier….jaha, nu har han bytt håll också….suck….

I morgon är vår sista dag på Samoa, 40 minuter efter midnatt mot onsdag lyfter vi mot Fiji, vilket känns väldigt spännande men också lite vemodigt! Samoa har visat sig vara ett helt fantastiskt land med människor som varenda en ger ett ansikte till begreppet ”Vänlighet”, och förkroppsligar begreppet ”Inre glädje”. Jag har aldrig varit på Fiji, så jag vet inte vad jag ska förvänta mig, men oavsett vilket så kommer alltid det Samoiska folkets vänlighet och enorma glädje att kännas helt unikt!