livetimitten

Vaknade idag och tänkte: Jösses jag är verkligen mitt i allting just nu! Antingen är jag verkligen I mitten, eller så är jag mitt emellan…vilket de facto innebär att jag är mitt i ändå på nåt sätt!

Det är klart, när jag säger mitt i och syftar på livet, så förutsätter det att jag ska bli 98 år (!!!)...men vad sjutton, konstigare saker har väl hänt än att starka kvinnor fyller en himla massa år! Så, yupp, jag räknar kallt med att jag är mitt i!!!

Jag är mitt i karriären - jag har ju åtminstone MINST 16 år kvar i arbetslivet, och troligtvis kommer nån med makt på att de borde höja pensionåldern...så, jag har troligtvis minst 21 år kvar i arbetslivet. Räknar jag då bakåt så innebär det att för 21 år sen så var jag 28 år och hade precis börjat fundera på vilken inriktning jag borde välja på min universitetsutbildning. Så, yupp jag är mitt i karriären också!

Jag har två barn, 25 och 18 år gamla, och därmed mitt emellan! Mitt emellan förälder-till-minderåriga-barn-tiden och förälder-till-barn-med-barn-det-vill-säga-far-alternativt-morförälder....så, yupp...mitten där med!

Jag kan rabbla mittenpositioner i ett par timmar framåt om jag skulle vilja, men det vill jag inte, utan konstaterar bara glatt att: Ja jösses, vad jag är mitt i allting nu!

Till någon eventuell läsare av min blogg vill jag bara säga: VÄLKOMMEN TILL MIN VÄRLD FRÅN LIVET I MITTEN!