livetimitten

Jag har världens roligaste jobb, så är det bara! Jag har förmånen att få arbeta i en roll som innebär att jag konstant kommunicerar med människor. När jag använder mig av begreppet ”kommunicera” så menar jag det här med flervägskommunikation. Att kommunikation inte bara handlar om hur jag verbalt uttrycker ut ett budskap, utan hur allt jag säger och allt jag gör, samt allt mottagaren säger och allt mottagaren gör, påverkar hur mitt budskap mottas och vilken effekt som uppnås.

Det är ju så otroligt spännande att se hur olika sätt att lägga fram saker påverkar hur effekten blir. Ibland räcker det med att ändra ordföljden i en mening för att reaktionen hos mottagaren ska blir helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig! Eller om jag själv tror på det jag säger! Att gå ut med något som jag själv inte tror på! Den ni, den är en riktig rysare! Men ack så vanligt det är!

Det har hänt att jag som chef får ett uppdrag att driva igenom en förändring som jag själv – åtminstone inledningsvis – anser är fel eller åtminstone onödig. Om jag då går raka vägen ut till mina medarbetare och försöker få dem att köpa det jag säger….näe, det säger sig själv…det kommer inte gå bra! I alla fall inte så bra som det hade kunnat gå om jag faktiskt först hade satt mig ner i lugn och ro och funderat igenom bakgrund, syfte och förväntad effekt, från alla möjliga olika vinklar. Om jag hade tagit mig tiden att reflektera över förändringen ända tills jag hade haft hela bilden klar för mig. Att jag verkligen hade sett till att FÖRSTÅ bakgrund, syfte och förväntad effekt! Först då hade jag kunnat hitta ett sätt att förhålla mig till det. Först då, när jag hade gjort budskapet till mitt eget, hade jag varit trovärdig i min kommunikation med mina medarbetare!

Om jag själv inte förstår och tror på det jag faktiskt står och säger, hur kan jag över huvudtaget förvänta mig att någon annan ska förstå eller tro på det?