livetimitten

Det där att ha någon att prata med när livet går igenom tunga faser är extremt betydelsefullt.

Sorg, oro och rädsla kan skapa ångest. En ångest som många gånger äter sig in i medvetandet och till och med upplevs som en rent fysisk smärta. Oftast är det ju en verklig situation som har skapat ångesten. Sorgen efter att ha förlorat någon älskad, oron för ett jobb som man riskerar att förlora, rädslan för att förlora en kamp mot en allvarlig sjukdom.

Sällan går det att bara städa bort ursprunget till ångesten, men som medmänniska kan vi finnas där och stötta. Finnas där och krama om. Finnas där och visa att jag förstår. Finnas där och lyssna, lyssna på sorgen, lyssna på oron, lyssna på rädslan….och bara krama om och bekräfta att det är okej och alldeles normalt att vara ledsen, arg eller upprörd.

Ingenting är viktigare än att våga – och orka – möta människor i deras sorg, oro eller rädsla. Många upplever det obehagligt att gå fram och möta den som mår dåligt. Det är lätt att känna att man måste säga rätt saker så att man inte förstör ännu mer. Det är lätt gå över till andra sidan gatan och låtsas som att man inte ser. Det är lätt att låta sin egen ängslan ta överhanden och därmed vända bort blicken. Det är lätt att svika den som behöver stöd, när ens egen osäkerhet tar överhanden.

Tänk å andra sidan vad fantastiskt det är med de som vågar – och orkar – lyssna, krama och visa att reaktionen är normal och förväntad.  Låta henne spy ur sig sin ångest. Genom att agera spypåse tar man naturligtvis inte bort vare sig hennes sorg, oro eller rädsla, men hennes ångest dämpas för en kort stund. En stund som istället lämnar plats åt att vila kroppen från det smärtsamma ångestgreppet. Den stunden kan vara ovärderlig när det handlar om att hitta energi att ta sig igenom vad det nu än må vara som skapat ångesten.

Jag måste ha det i åtanke varje gång jag möter en människa med sorg, oro eller rädsla. Jag måste komma ihåg att jag gör skillnad. Att jag genom att lyssna, lyfter bort lite av ångesten. Att jag genom att krama, lindrar smärtan. Att jag genom att våga, visar att jag vill ge mitt stöd för att hon ska få en ventil att släppa ut lite av sin ångest igenom.

Vänner gör skillnad!