livetimitten

Fortsätter på temat från förra inlägget: Förändringar.

Det pågår ju förändringar i våra liva hela tiden, mindre och större. Förändringar som hela tiden kommer upp och som påverkar oss på olika sätt. Om jag står inför att genomföra förändringar, privat eller professionellt, så måste jag ha respekt för individen igenom hela processen. Jag måste ha respekt för att alla människor möter förändringar på sitt alldeles egna och personliga sätt, och inte utgå ifrån att alla reagerar som jag.

Människor som står inför ”tvingande” förändringar måste betraktas utifrån att de är individer. Individer som var och en har sin egen erfarenhet och syn på förändringar. Människor kan tillhöra ett kollektiv, men individen i det kan aldrig betraktas som ett kollektiv: Mina barn består av två individer, inte en klump; ett kontor kan bestå av ca 25 individer, inte en klump; ett företag kan bestå av 2000 individer, inte en klump!

Vi måste låta individerna vara med och påverka förändringen. De måste få en möjlighet påverka inom de ramar som finns, och utifrån sin egen klokskap bidra till att förändringen landar så bra så möjligt. Vi måste föra en dialog, involvera i tidigt skede  och skapa en stabil grund för delaktighet.

När vi förändrar något som påverkar andra människor så får vi aldrig bortse från det faktum att det är individer vi har att göra med. Individer som besitter fantastiska källor av kunskaper och erfarenheter. Individer som kan bidra till att förändringen blir så väldigt mycket bättre än om jag skulle drista mig till att tänka ut allt själv. Vi måste respektera alla som individer med var sin ErfarenhetsBank, varsin KlokhetsBank och var sin IdéBank.

Har jag överhuvudtaget råd att låta bli att ta tillvara på dessa ”Banktillgångar”?