livetimitten

Satt och såg slutet av programmet Världens barn på Svt, och blev så glad! Låter kanske konstigt att jag blir glad när jag sitter och ser på svältande människor i Somalia och andra katastrofdrabbade länder.

Man gjorde där en jämförelse med Sverige för ungefär 100 år sen. Ett Sverige som var ett av de allra fattigaste länderna i Europa, ett Sverige med barnarbete, svält och sjukdomar. Ett Sverige vars invånare blev flyktingar i jakten på överlevnad. Ett Sverige som på flera sätt har samma brist på förutsättningar som många av dagens utvecklingsländer. Men det som är så otroligt häftigt, och som gjorde mig så himla glad, är ju det faktum hur snabbt vårt land förändrades. På oerhört kort tid gick vi från att vara ett utvecklingsland till att bli ett av världens ekonomiskt mest stabila länder!

Föreställ dig då vad vi tillsammans kan göra för dagens utvecklingsländer, med de möjligheter vi har idag!! Det är ju helt galet fantastiskt! Om det tog mindre än 50 år för vårt land att ta sig från misär till stabilitet med den tidens brister på möjligheter…betänk då vad vi – med rätt insatser – kan vara med om att utveckla i dessa länder idag!

Vi har ett gemensamt ansvar, vi är EN värld! Det är klart vi ska ha olika länder och olika kulturer, men vi kan inte ha vattentäta skott emellan oss! Vi kan inte dela upp världen i mitt land och ditt land; mitt lands tillgångar och ditt lands tillgångar, på ett sånt sätt att det får konsekvensen att vi indirekt accepterar att barn dör av svält i någon annan del av världen.

Vår värld består inte av mängder av smådelar som har klistrats ihop till en färgglad boll. Nej tvärtom, vår värld är ursprungligen en helt underbar, rund, färgglad och hel boll, det är vi människor som har valt att dela upp den i mängder av smådelar med djupa skarvar emellan!

Så kan vi ju inte ha det, eller hur? Vi måste satsa på att ha en hel boll! Bättre att ha en hel boll utan skarvar, det blir liksom lättare och roligare att spela boll då!