livetimitten

Om jag använder min fantastiska möjlighet att uttrycka min åsikt, då bör jag även vara beredd att förklara vad som ligger till grund för den. Extra viktigt är det om det handlar om att jag uttrycker en åsikt om någon annan, om en individ.

Om jag på ett eller annat sätt uttrycker en negativ uppfattning om en person, då måste jag också inse att jag är skyldig personen att berätta hur det kommer sig att jag uppfattar henne så. Jag har en skyldighet att hjälpa henne att förstå vad som ligger bakom min åsikt. Inte för att hon SKA ändra sig, utan för att hon själv ska kunna göra valet om hon VILL ändra sig eller inte. Hon kanske inte vill göra någon förändring, det är hennes val, men hon har rätt att få veta för att kunna ta ställning. Hon måste ges möjlighet till att förstå, det är ju ändå henne det handlar om!

Detsamma gäller vid motsatsen, när man har positiv feedback att ge. Även då är det viktigt att förklara vad det är som är gör att jag uppskattar en person. Att få höra positiv feedback är ju inte bara skönt för själen och självkänslan, utan även väldigt viktigt för självinsikten. Viktigt för att skapa en god och sann självbild.

Att få reda på grunden till varför någon Tycker något om mig, det är utvecklande oavsett om det är positiv eller negativ feedback, så länge syftet är gott. Det är utvecklande eftersom jag inser vad mina olika beteende har för påverkan på människorna runtomkring mig. 
 

Att tycka är bra! Men att tycka utan att våga förklara, vart leder det? Ingenstans. Först om jag vågar berätta, ger jag mottagaren möjlighet att förstå, och därmed möjlighet att förändra det som uppfattas negativt, eller stärkas i det som uppfattas positivt.