livetimitten

Förra året så här dags var det bara några dagar kvar innan snön kom! Den där snön som sen inte försvann förrän framåt Midsommar…ja,ja, lite överdrivet, men ändå. Den låg läääänge! Vintern kändes oändligt lång!

Jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att många håller med mig om att hösten och vintern inte är kul, med eller utan snö! Kallt, solfattigt, blött, kladdigt…huh….

MEN, det finns faktiskt tre fördelar. De två första är:

• IKEAs värmeljus
• Kura ihop i soffan under filten

Ingen av de här två fördelarna njuter man av på sommaren. Man kan använda värmeljus och filtar på sommaren, men då är det på kvällarna - oftast utomhus - och enbart som nyttopryl, det är inte det där riktiga myset. Det kan bara infinna sig i samband med att det är mörkt, rått och ruggigt utanför fönstrena

Den tredje, och sista fördelen stavas:

VÅREN!

Det kanske låter lite konstigt att fördelen med hösten och vinter är Våren…men jag ser det som att om vi inte hade den eländiga hösten och vintern, då skulle vi inte uppskatta våren så otroligt mycket som vi gör! Om vi inte hade årstiderna, om vi hade varmt och soligt året runt, då hade glädjeämnet Våren inte varit så fantastiskt. Då hade ju varje dag varit nästan den andra lik.

Då hade vi inte njutit lika mycket av att sitta på ett sittunderlag i mars med en kaffekopp i handen, känt vårens livgivande solstrålar mot huden och tittat på hur vårsolens kraft sakta men säkert smälter bort snöflinga efter snöflinga! Då hade vi inte njutit lika mycket av att lyssna på hur snöflingan smälter och mjukt landar på marken som en liten droppe vatten. En droppe vatten som tränger ner i marken och hjälper till att skynda på att jaga bort tjälen ur marken!

Då hade vi inte njutit lika mycket av att känna hur ljuset återvänder och förlänger dagarna, förlänger dem kännbart! Då hade vi inte njutit lika mycket av att se de kala träden och buskarna spricka ut i ljusgröna blad och färgsprakande blommor.

Då hade vi inte njutit lika mycket av livet! För det är väl just i kontrasten som skillnaden blir riktigt, riktigt tydlig. Det är väl i konstrastens tydlighet som vi ser hur det hade kunnat vara om vi inte hade skillnader. Det är där, i kontrastens tydlighet, som vi förstår att Njuta!