livetimitten

Historia har alltid fascinerat mig, även om den inte alltid intresserar mig…men, den Fascinerar mig. Jag vet inte om ni förstår min snurriga beskrivning, men jag ska göra ett försök att förklara mig lite bättre!

Historia i skolan var väl aldrig riktigt min favoritgrej – trots att jag under en förvirrad period av mitt liv faktiskt hade långtgående planer på att bli Historielärare. Däremot har jag alltid fascinerat mig över det faktum att Jag faktiskt skapar historia, att Jag skapar historia varje dag! Att allt jag gör, och allt jag säger läggs in i en form av historiebok. En historiebok om mitt liv, en historiebok om Mig!

När jag tänker på att varje steg jag tar, att varje ord jag säger, att varje handling jag utför läggs in i den där alldeles egna ”boken” om mig, då blir jag fascinerad. Fascinerad över att jag ständigt skapar historia i mitt eget medvetande, och ibland även i andras medvetande, och på det sättet är mitt eget historieskrivande konstant pågående.

Tack och lov är det oftast jag som bestämmer vad som ska stå i den där boken! Det är jag som bestämmer om det ska vara en bok som genomsyras av ilska och frustration, eller om det ska vara en bok som genomsyras av oginhet och avundsjuka, eller en bok som helt enkelt handlar om glädje och energi !

Ingen annan än jag själv kan skapa den boken! Ingen annan än jag själv kan ta ansvar för den.

Jag själv är – i stora stycken – författare av min egen Historiebok!