En studsbolls framfart
Min syster, Titti, väntade på ett besked, ett besked som i en förlängning handlade om liv och död. Ett besked som – i den värsta av världar – hade varit synonymt med ett slut. Hon väntade på ett besked på en större utredning om befarad cancer. Om befarade metastaser från den bröstcancer man trodde var borta efter en operation förra året. Och naturligtvis var ångesten extremt närvarande. När vi talades vid igår försökte hon beskriva den ångesten som hon kände.
Hon beskrev ångesten som En studsboll som studsar runt. Studsar runt utan vare sig kontroll eller riktning. En studsboll som riskerar att slå sönder mängder av saker i sin framfart. En studsboll som inte tillåter någon form av lugn och stillhet, bara okontrollerat studsar runt och helt omöjlig att fånga in.
Nu har hon fått beskedet. Ett Underbart besked! Det var ingen cancer, det var inga metastaser. Min syster är frisk, hon är genomscannad på längden och tvären, och det finns inga farligheter i hennes kropp!
Den upparbetade ångesten som har växt och växt under en månads tid, försvinner väl inte direkt, den är ju igångsatt rejält. Men även här kan man väl göra liknelsen med en studsboll: Så länge du inte ger den mer fart, så blir studsarna mindre och mindre, höjden blir lägre och lägre, och intensiteten i studsandet blir svagare och svagare, för att slutligen helt avstanna.
Tittis studsboll har äntligen börjat tappa fart! Underbart!
Usch! Jag vet precis hur det känns. Förra våren var desamma för mamma, och att gå och vänta på ett sådant besked fullkomligt suger ur energi ur en. Så maktlös man är i livet ibland! Frustrerande!
Trots allt elende det bar med sig fick jag ännu en gång en påminnelse om att leva här och nu, det var det enda positiva den väntan bar med sig. När jag läste detta inlägg fick jag en känslo-flashback och det är ju trots allt en lättnads känsla att vara tacksam för. Som en studsboll som stillas...
Älskar dig Systeryster!
åh herregud va kämpigt för syster titti vilken pärs, skönt att det inte var som alla befarade, tyvärr så slår det så hårt på oss när vi får tveksamma besked då tror vi det värsta, jag e glad att Titti kanske idag kan börja se att det inte behöver ge ett negativt besked vid tveksamheter, nu e det bara att jobba med ångesten, det är ett ordentligt jobb, jag vet av egen erfarenhet, men shit så utvecklande, kan råda till att införskaffa "bli av med oro, ångest och fobier http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172320109 den har varit som en bibel för den kristna, grymt bra. Lycklig för eran skull <3
