livetimitten

När jag började skriva den här bloggen blev jag förvånad över hur otroligt bra jag började må! Inte för att jag mådde dåligt innan, men att jag faktiskt började må så mycket bättre!

Tidigare har jag så gott som alltid pendlat i bil till mina jobb, och jag har mestadels haft förhållandevis lång väg till jobbet. Jag var alltid ensam i bilen, så jag hade gott om tid att filosofera.

På hemväg från jobbet bearbetade jag dagen och de tankar dess händelser hade skapat i mitt medvetande. Jag satt och talade högt för mig själv (….ja, jag vet…jag har vissa småknepiga drag…), men faktum är att det var vad jag gjorde. Jag sammanfattade de tankar som dagen hade väckt hos mig, och satte ord på alla mina tankar och blev på något sätt ”Klar” med dagen.

När jag nu har slutat att pendla har jag känt att jag har saknat något. Kände att den absoluta jämvikten inte fanns där, och kom fram till att jag saknade det där pratandet med mig själv. Eller rättare sagt, jag saknade just den där sammanfattningen av dagen som mina samtal med mig själv gav.

Slutsatsen blev att jag måste hitta någon form där jag sätter ord på mina tankar igen, där jag ser till att bli Klar med dagen. Det var uteslutet att prata med mig själv som jag brukade göra i bilen, det var inte alls samma sak att gå runt i lägenheten och prata högt för mig själv. Det var då jag kom på att jag skulle börja skriva ner mina tankar, så det var vad jag gjorde. Jag började skriva, och det blev ”Livetimitten.blogg.se”, och vet ni….jag ÄR i balans igen! Tänk att det var så enkelt att nå tillbaka!

I två och ett halvt år har jag funderat över vad det är jag har saknat, och titta så lätt det var...och så bra jag mår!

Vad jag vill komma till är att vi alla har våra olika vägar att nå balans. Vi har alla olika vägar att nå dit, men ALLA har en väg! En del vägar är självklara, andra inte. Men oavsett hur besvärligt det kan vara att hitta den så måste vi leta, lyfta på varenda sten. Leta ända till dess att vi hittar den där vägen, den som får oss att stå rakt i blåsten, den som får oss att le trots prövningar, den som får oss att vilja le: Balansen i livet!