livetimitten

De flesta av oss har väl varit med om att stå inför valet att bryta en ovana men hittat hundra olika skäl till att skjuta beslutet framför sig. Det kan vara allt från att sluta röka eller sluta äta onyttig mat, till att börja träna….listan kan göras kilometerlång.

När diskussioner kring det här kommer upp, så vågar jag nästan påstå att det ALLTID finns någon som säger: ”Det är BARA att bestämma sig”! Men som gammal rutinerad Vanebrytare så vågar jag påstå att det inte är så enkelt som att ”Bara bestämma sig”.

Visst är det så att de flesta av oss har en drivkraft att vilja nå det vi bestämt oss för, men utmaningen ligger ju att komma fram till det där ”bestämmandet”. För det är först när jag vet VARFÖR jag måste bestämma mig, som det blir en tillräckligt lockande målbild att nå. Det är inte så enkelt som att bara säga ”Nu har jag bestämt mig”.

Det gäller att hitta det viktigaste motivet till att bryta ovanan: VAD är det jag vill uppnå? VAD är det jag vill undvika att råka ut för? VAD är det som kan få mig att så starkt önska att befinna mig i den nya vanan, så att jag är villig att bryta den gamla?

Om mitt motiv att börja träna är att jag ska få en mer vältränad kropp, ja då är det bilden av Mig Själv i den vältränade kroppen jag måste måla upp, med allt som hör till den nya vältränade kroppen: Nya kläder eller raska kliv i trappan utan andfåddhet. Eller är mitt motiv till att bryta ovanan en rädsla för att få ett fruktansvärt sjukdomsbesked som har en direkt koppling till min ovana? Ja då handlar det om att jag måste måla upp Känslan som jag föreställer mig den i den stund jag skulle få ett sådant fruktansvärt besked.

Jag måste själv hitta motivet till vad som skulle vara tillräckligt viktigt för mig för att bryta min ovana, ingen annan kan hjälpa mig med det. Ska motivet bli en tillräckligt stark brinnfaktor för mig, då måste jag själv komma fram till svaret på frågan om Varför!

När jag väl har hittat motivet, då måste jag se till att börja påverka min hjärna med bilden av just det motivet! Jag måste måla upp den bilden och sen envetet utsätta mitt medvetande för den, om och om igen! Enda sättet att påverka motvilliga hjärnor är UPPREPNING: Att spotta på stenen så många gånger att den till slut blir blöt! En del ”stenar” är så små att en liten ynka spottning gör den blöt. Men i de här fallen handlar det ofta om lite större stenar som man måste spotta på många gånger innan de blir blöta!

Nyckeln är att motivationen till den nya vanan måste vara starkare än motivationen till att få vara kvar i det gamla! Då handlar det bara om upprepning, gång på gång på gång på gång…tills den uppmålade bilden av motivet är så otroligt stark i konturerna och färgerna att den inte går att blunda för. Alternativet – att vara kvar i det gamla – blir så oattraktivt och otrevligt att det inte finns något annat val än att ändra sin ovana!

Det är bara att sätta i gång och spotta på stenen, ge inte upp, till slut blir den blöt!